Socialdemokratin och av-lärandets sköna konst

Att praktisera insikten att en privilegierad position också innebär en förlust eller avsaknad av något är en skön konst som fler borde behärska. Inte minst det socialdemokratiska partiet. Även om författaren och teoretikern Gayatri Chakravorty Spivak, som myntat uttrycket ”un-learning our priviledge as our loss”, måhända inte främst riktade sin uppmaning till politiska partier utan snarare enskilda individer tillhörande eliten så är slutsatsen densamma. Av-lärande borde gå hand i hand med lärande och kunskapsproduktion och vara införlivad i olika vardagliga praktiker. Inte enbart rotas fram när det är kris. Av-lärande är inget krisverktyg utan ett kunskapsverktyg.

Socialdemokratin och representationens svåra konst

Ett Socialdemokratiskt parti som tar sitt och sina väljare på allvar måste inte bara fundera över vart man kommer ifrån och vart man är på väg, vad man representerar och vilka, utan också Vem som representerar. Man måste behärska representationens svåra konst. Vad ett parti strävar efter, vilken vilja det uttrycker och vilka partiet strävar efter att representera, är intimt relaterat till vem som i praktiken representerar och formulerar den politiska dagordningen.

Arenagruppens valanalys berör problematiken när de diskuterar ”Socialdemokratins ledarskapsproblem” och talar om ”slutenhet” och en möjlig ”bunkermentalitet i partiets inre kretsar” som stänger ute ”begåvningar” och orsakar problem i partiledarvalet.

Jag vill dock hävda att problemet inte främst lett till att partiet tappat ”begåvningar”, som hade varit en tillgång i partiet genom olika slags spetskompetens, utan att det tappar ovärderlig kunskap och erfarenhet om den mångfald livsvillkor som partiets potentiella väljare lever under. Därigenom förlorar man också sin grundläggande förmåga att analysera olika slags samhällssituationer och formulera en politik som inte enbart är förankrad i ideologi utan också inkorporerat olika människors reella erfarenheter.

Spetskompetens är en sak – livserfarenhet en annan, och ett politiskt parti bör inte bara representeras av personer med teoretisk kunskap om sina väljare utan faktiskt också ha olika väljare representerade i partiet. Det handlar inte bara om, som Arenagruppen understryker, om att få in Nya röster utan också att få in verklighetens Olika kroppar och röster i det politiska rummet. Eftersom verkligheten ständigt förändras måste också SAP ständigt arbeta med jämställdhet och mångfald för att vara ett parti fyllt av jämlika men olika människor – precis som Sverige.

Statsreglerat oavlönat volontärarbete - ett förslag i attentatens och jubelfesternas tidevarv

Kulturmininster Lena Adelsohn Liljeroth (M) vill se fler volontärer inom svensk kultursektor. "– Jag vill stimulera våra myndigheter - museer, konsthallar med mera - att jobba mer med volontärer. Det är ett bra sätt att nå ut till grupper man tidigare inte har haft så mycket kontakt med. Vi har mycket att lära, inte minst från den anglosaxiska världen." (DN 19/11)

Därför ändras också de berörda myndigheternas uppdrag. Det frivilliga arbetet skrivs enligt artikeln in i berörda myndigheternas regleringsbrev för år 2011, som passande nog är europeiskt volontärår.

Statsreglerat oavlönat frivillighetsarbete - det är ett förslag i attentatens och jubelfesternas tidevarv som gått varvet runt.

Kultursektorn (varav en stor del återfinns även inom akademien) bärs i dag upp av ideellt arbete. Vi skriver artiklar gratis eller i princip gratis, är redaktörer gratis eller i princip gratis,ordnar konferenser och seminarium och workshops och föreläser gratis eller i princip gratis, klipper biljetter och bär musikinstrument gratis, klistrar affischer, guidar internationella gäster gratis eller i princip gratis. Ja, ni förstår poängen.

Allt detta gör vi frivilligt. För att vi älskar det vi gör, för att vi tror på det vi gör, för att vi tror på varandra: kulturen, vetenskapen, litteraturen, konsten. Skälen är säkert lika många som vi är frivillighetsarbetare, men drivkraften är sällan ekonomisk.

Den enorma kraft och potentiel som finns i detta frivillighetsarbetande borde uppmärksammas och nyttjas genom förbättrade villkor för människor inom kultursektorn (och andra sektorer som baserar en stor del av sitt arbete på frivillighetsarbete), inte sämre. Även engagerade människor som tror på en stark stat har en gräns. För min del går den (bl.a.)när staten reglerar mitt frivillighetsarbetande i statliga myndigheters regleringsbrev. Då säger jag upp mitt oskrivna volontärskontrakt med staten.

Vetenskapligt spökskriveri: hotar liv och vetenskapens trovärdighet - Till humanioras försvar 8

Dagens Medierna (P1) uppmärksammade ett fenomen som tydligen är omdiskuterat i USA, men som det fortfarande är relativt tyst om i Sverige: vetenskapligt spökskriveri som producerar manipulerade vetenskapliga artiklar. Det handlar om forskare som mot pengar skriver under artiklar författade av privata företag med stora intressen i specifika branscher. Framför allt handlar det om läkemedelsindstrin som uppenbarligen ligger bakom artiklar som framställer ny medicin eller behandling i ljusare dager än forskningen visar.

2009 års februarinummer av PLOS medicine, en peer review open access tidskrift, diskuterar fenomenet och problemet. Några av de åtgärder de föreslår är tydligare redogörelser för vad forskaren ansvarat för i artikeln och vilka intressen man representerar (vilket även inkluderar tidskriften). Det handlar om att göra själva forskningsprocessen mer transparent, men även forskaren, så att den livsavgörande kvalitetssäkringen kan ske och förlorat förtroendekapital återvinnas.

Även om inte humaniora riskerar att drabbas av spökskriveri av de skäl som är aktuella inom de vetenskapsgrenar som är lierade med de stora pengarna länder problemet till eftertanke även för oss humanister. Hur ser våra kvalitetssäkrande system ut? Hur skapar vi förtroende för våra vetenskapliga resultat och för vår verksamhet?

Excellence, super size, världsklass, extra allt - Till humanioras försvar 7

De senaste årens svenska forskningspolitiska debatt domineras av samma retorik som snabbmatssektorn kränger hamburgare, fryst pizza och chips med. Allting tycks super sized, innehållande extra allt, för att visa svenskarna (och omvärlden) att Sverige minsann inte bara svenska krusbär har utan också excellent forskning och forskare i världsklass. Man vad finns bakom retoriken? Hur många centrum för excellent forskning kan finnas på svensk mark, och vad menas egentligen med att vara excellent? Hur mäter och värderar vi?

Med tanke på de förändringar universitets och högskolesektorn står inför är det än viktigare att vi diskuterar och studerar dessa centrala frågor. Super size och extra allt är inte kvalitet. Det är bara mer av samma vara för lika mycket pengar.

Kan vi leva tillsammans? Om renhetsdrömmar och klädpoliser - Till humanioras försvar 6

I Arizona har man inte bara antagit en migrationslag med rasistiska undertoner. Nu tar man nästa steg och vill lagstifta om att förbjuda skolor att undervisa i ”ethnic studies” med argumentet att grundskolans uppgift är att fostra amerikaner och inte uppmuntra till etnisk chauvinism.

I Belgien lagstiftas det om klädesbruk i det offentliga rummet, och även Frankrike som nation vill reglera hur vi får vara iklädda i det offentliga rummet. Eller i alla fall hur kvinnor får vara klädda.

Renhetsdrömmarna sprider ut sig, liksom klädpoliserna. Hur ska vi förhålla oss till dem? Att vi måste förhålla oss är det enda entydiga historien lärt oss. Demokrati och demokratiska rättigheter är ingenting att ta för givet. Förenklat kan man säga att de baseras på den demokratiska skyldigheten att agera som medborgare och göra sin röst hörd.

Renhetsdrömmarna och klädpoliserna är inte direkt relaterade men kan ändå tolkas som uttryck för våra demokratiska samhällens mest fundamentala problem: Kan vi leva tillsammans? Jämlika och olika, som den svenska titeln på en bok av den franske sociologen Alain Touraine lyder.

Touraine argumenterar för att vi endast kan leva tillsammans, ”det vill säga kombinera enheten i ett samhälle med mångfalden av personligheter och kulturer – genom att placera idén om ett personligt subjekt i centrum för vårt tänkande och vårt handlande”. Vi måste alla få möjlighet att utvecklas till och agera som mänskliga subjekt, och också respektera varandra som subjekt. Enkelt och elegant i teorin, något krångligare och mer problematiskt i praktiken. Men vad som är klart är att motsatsen – drömmen som vill ”underkasta alla individer samma universella förnuftslagar eller samma universella religiösa eller historiska lagar har alltid förvandlats till en mardröm, eller till ett maktinstrument.”

Så kan vi leva tillsammans? Jämlika och olika? Vill vi det? Törs vi? Det är dags att visa att vi inte bara kan. Vi vill och törs också.

Vetenskapen och kapitalet i samma båt – Till humanioras försvar 5

På Dagens Nyheters vetenskapssidor är vetenskap detsamma som medicin, teknik, naturvetenskap. Här får vi ta del av initierade artiklar om nya betydelsefulla vetenskapliga resultat från nämnda discipliner (eller forskningsfält) under rubriker som ”I elitfabriken kartläggs livets byggstenar”, ”Flyttfåglar dummare än stannfåglar”, ”Utfiskningen värre än väntat” och ”Våra förfäder hade sex med neandertalare” – för att bara ta ett axplock från de senaste numren.

De grenar av vetenskapen som vanligtvis klassificeras som humaniora ges inte utrymme på DN:s vetenskapssidor (inte en av de senaste 50 artiklar handlar om humaniora). Detta är naturligtvis inte en svensk företeelse, uppdelningen är densamma i New York Times, Le Monde, Guardian, och det är heller inte förvånande. Men vad har det för betydelse för vår syn på vetenskap? Vår kunskap? Och för vårt samhälle?

I dag söndagen 9 maj 2010 handlar det om Science for Life Laboratory (elitfabriken i rubriken ovan) där vi enligt artikeln finner ”några av Sveriges vassaste forskare och en lång rad av de nyaste och dyraste maskiner som finns att köpa”. Tonen är upphetsad. Förväntansfull : ”2000-talet blir det medicinska århundradet”. Det är stort – enligt artikeln ”big science”. Och större ska det bli. Husen (Jättestora). Apparaturen (stora och dyra). Forskningen. Finansieringen (de största i svensk historia).

Reportaget väcker frågor kring den oheliga allians som finns mellan vetenskapen och kapitalet. Och visar tydligt att det finns en osund fixering vid storlek och dyrbar apparatur. Som om vetenskap endast kan bedrivas i gigantiska högteknologiska laboratorier som bokstavligen kostat – ja vad?

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
vetenskapen och kapitalet, dom sitter i samma båt

Men vem som ror och vart vi är på väg - det är det ingen som frågar.