Ett Socialdemokratiskt parti som tar sitt och sina väljare på allvar måste inte bara fundera över vart man kommer ifrån och vart man är på väg, vad man representerar och vilka, utan också Vem som representerar. Man måste behärska representationens svåra konst. Vad ett parti strävar efter, vilken vilja det uttrycker och vilka partiet strävar efter att representera, är intimt relaterat till vem som i praktiken representerar och formulerar den politiska dagordningen.
Arenagruppens valanalys berör problematiken när de diskuterar ”Socialdemokratins ledarskapsproblem” och talar om ”slutenhet” och en möjlig ”bunkermentalitet i partiets inre kretsar” som stänger ute ”begåvningar” och orsakar problem i partiledarvalet.
Jag vill dock hävda att problemet inte främst lett till att partiet tappat ”begåvningar”, som hade varit en tillgång i partiet genom olika slags spetskompetens, utan att det tappar ovärderlig kunskap och erfarenhet om den mångfald livsvillkor som partiets potentiella väljare lever under. Därigenom förlorar man också sin grundläggande förmåga att analysera olika slags samhällssituationer och formulera en politik som inte enbart är förankrad i ideologi utan också inkorporerat olika människors reella erfarenheter.
Spetskompetens är en sak – livserfarenhet en annan, och ett politiskt parti bör inte bara representeras av personer med teoretisk kunskap om sina väljare utan faktiskt också ha olika väljare representerade i partiet. Det handlar inte bara om, som Arenagruppen understryker, om att få in Nya röster utan också att få in verklighetens Olika kroppar och röster i det politiska rummet. Eftersom verkligheten ständigt förändras måste också SAP ständigt arbeta med jämställdhet och mångfald för att vara ett parti fyllt av jämlika men olika människor – precis som Sverige.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar