Vetenskapligt spökskriveri: hotar liv och vetenskapens trovärdighet - Till humanioras försvar 8

Dagens Medierna (P1) uppmärksammade ett fenomen som tydligen är omdiskuterat i USA, men som det fortfarande är relativt tyst om i Sverige: vetenskapligt spökskriveri som producerar manipulerade vetenskapliga artiklar. Det handlar om forskare som mot pengar skriver under artiklar författade av privata företag med stora intressen i specifika branscher. Framför allt handlar det om läkemedelsindstrin som uppenbarligen ligger bakom artiklar som framställer ny medicin eller behandling i ljusare dager än forskningen visar.

2009 års februarinummer av PLOS medicine, en peer review open access tidskrift, diskuterar fenomenet och problemet. Några av de åtgärder de föreslår är tydligare redogörelser för vad forskaren ansvarat för i artikeln och vilka intressen man representerar (vilket även inkluderar tidskriften). Det handlar om att göra själva forskningsprocessen mer transparent, men även forskaren, så att den livsavgörande kvalitetssäkringen kan ske och förlorat förtroendekapital återvinnas.

Även om inte humaniora riskerar att drabbas av spökskriveri av de skäl som är aktuella inom de vetenskapsgrenar som är lierade med de stora pengarna länder problemet till eftertanke även för oss humanister. Hur ser våra kvalitetssäkrande system ut? Hur skapar vi förtroende för våra vetenskapliga resultat och för vår verksamhet?

Excellence, super size, världsklass, extra allt - Till humanioras försvar 7

De senaste årens svenska forskningspolitiska debatt domineras av samma retorik som snabbmatssektorn kränger hamburgare, fryst pizza och chips med. Allting tycks super sized, innehållande extra allt, för att visa svenskarna (och omvärlden) att Sverige minsann inte bara svenska krusbär har utan också excellent forskning och forskare i världsklass. Man vad finns bakom retoriken? Hur många centrum för excellent forskning kan finnas på svensk mark, och vad menas egentligen med att vara excellent? Hur mäter och värderar vi?

Med tanke på de förändringar universitets och högskolesektorn står inför är det än viktigare att vi diskuterar och studerar dessa centrala frågor. Super size och extra allt är inte kvalitet. Det är bara mer av samma vara för lika mycket pengar.

Kan vi leva tillsammans? Om renhetsdrömmar och klädpoliser - Till humanioras försvar 6

I Arizona har man inte bara antagit en migrationslag med rasistiska undertoner. Nu tar man nästa steg och vill lagstifta om att förbjuda skolor att undervisa i ”ethnic studies” med argumentet att grundskolans uppgift är att fostra amerikaner och inte uppmuntra till etnisk chauvinism.

I Belgien lagstiftas det om klädesbruk i det offentliga rummet, och även Frankrike som nation vill reglera hur vi får vara iklädda i det offentliga rummet. Eller i alla fall hur kvinnor får vara klädda.

Renhetsdrömmarna sprider ut sig, liksom klädpoliserna. Hur ska vi förhålla oss till dem? Att vi måste förhålla oss är det enda entydiga historien lärt oss. Demokrati och demokratiska rättigheter är ingenting att ta för givet. Förenklat kan man säga att de baseras på den demokratiska skyldigheten att agera som medborgare och göra sin röst hörd.

Renhetsdrömmarna och klädpoliserna är inte direkt relaterade men kan ändå tolkas som uttryck för våra demokratiska samhällens mest fundamentala problem: Kan vi leva tillsammans? Jämlika och olika, som den svenska titeln på en bok av den franske sociologen Alain Touraine lyder.

Touraine argumenterar för att vi endast kan leva tillsammans, ”det vill säga kombinera enheten i ett samhälle med mångfalden av personligheter och kulturer – genom att placera idén om ett personligt subjekt i centrum för vårt tänkande och vårt handlande”. Vi måste alla få möjlighet att utvecklas till och agera som mänskliga subjekt, och också respektera varandra som subjekt. Enkelt och elegant i teorin, något krångligare och mer problematiskt i praktiken. Men vad som är klart är att motsatsen – drömmen som vill ”underkasta alla individer samma universella förnuftslagar eller samma universella religiösa eller historiska lagar har alltid förvandlats till en mardröm, eller till ett maktinstrument.”

Så kan vi leva tillsammans? Jämlika och olika? Vill vi det? Törs vi? Det är dags att visa att vi inte bara kan. Vi vill och törs också.

Vetenskapen och kapitalet i samma båt – Till humanioras försvar 5

På Dagens Nyheters vetenskapssidor är vetenskap detsamma som medicin, teknik, naturvetenskap. Här får vi ta del av initierade artiklar om nya betydelsefulla vetenskapliga resultat från nämnda discipliner (eller forskningsfält) under rubriker som ”I elitfabriken kartläggs livets byggstenar”, ”Flyttfåglar dummare än stannfåglar”, ”Utfiskningen värre än väntat” och ”Våra förfäder hade sex med neandertalare” – för att bara ta ett axplock från de senaste numren.

De grenar av vetenskapen som vanligtvis klassificeras som humaniora ges inte utrymme på DN:s vetenskapssidor (inte en av de senaste 50 artiklar handlar om humaniora). Detta är naturligtvis inte en svensk företeelse, uppdelningen är densamma i New York Times, Le Monde, Guardian, och det är heller inte förvånande. Men vad har det för betydelse för vår syn på vetenskap? Vår kunskap? Och för vårt samhälle?

I dag söndagen 9 maj 2010 handlar det om Science for Life Laboratory (elitfabriken i rubriken ovan) där vi enligt artikeln finner ”några av Sveriges vassaste forskare och en lång rad av de nyaste och dyraste maskiner som finns att köpa”. Tonen är upphetsad. Förväntansfull : ”2000-talet blir det medicinska århundradet”. Det är stort – enligt artikeln ”big science”. Och större ska det bli. Husen (Jättestora). Apparaturen (stora och dyra). Forskningen. Finansieringen (de största i svensk historia).

Reportaget väcker frågor kring den oheliga allians som finns mellan vetenskapen och kapitalet. Och visar tydligt att det finns en osund fixering vid storlek och dyrbar apparatur. Som om vetenskap endast kan bedrivas i gigantiska högteknologiska laboratorier som bokstavligen kostat – ja vad?

Sida vid sida, tillsammans hjälps dom åt
vetenskapen och kapitalet, dom sitter i samma båt

Men vem som ror och vart vi är på väg - det är det ingen som frågar.

Du är vad du läser - Till humanioras försvar 4

”Some books are to be tasted, other to be swallowed, and some few to be chewed and digested.”
Francis Bacon (1605)

Hur är det egentligen med litteraturen? Vad gör den med oss? Är böcker farliga för oss eller nyttiga? Kan man läsa för mycket eller för lite? Och framför allt – finns det rätt och fel litteratur, rätt och fel slags sätt att läsa på? Dessa intressanta och relevanta frågor för litteraturvetare, politiker och framför allt svenska medborgare kunde man skymta i den föregående valrörelsens diskussion kring en nationell litterär kanon. Det var visserligen en något absurd diskussion, men det var i alla fall ett samtal där man talade om böcker och deras funktion i samhället. Nu är det tyst igen.

Dags för en Bacon i tv-rutan. Du är vad du läser. Exakt hur och vad min läsning innebär är en fråga att utreda och diskutera mera. Vad läser vi? Hur läser vi? Varför läser vi? När läser vi? Vad Bacon talar om i citatet ovan 400 år innan Anna Skipper, menar jag, är att olika slags litteratur har olika slags funktioner. Vi behandlar inte alla böcker, alla texter på samma vis, och vi läser inte alla böcker och texter på samma vis alla gånger. Det finns flera sätt att läsa en bok på. Och det behöver vi synliggöra.

På ett vis berör han det som Rita Felski lyfter i sin bok Uses of LIterature (2008): att litteratur har flera funktioner. En och samma bok eller text kan fungera olika beroende på läsare men även beroende på tid och rum – situationen är också avgörande. Ibland läser vi för att få kunskap, ibland för att få tröst. Ett annat tillfälle är det bekräftelse vi söker, en annan gång vill vi bli förtrollade, eller chockade, roade. Listan kan göras lång.

Litteratur, böcker eller texter är inte per se goda eller onda – allt handlar om vad vi gör med dem. Och vilka vi är.