De senaste årens svenska forskningspolitiska debatt domineras av samma retorik som snabbmatssektorn kränger hamburgare, fryst pizza och chips med. Allting tycks super sized, innehållande extra allt, för att visa svenskarna (och omvärlden) att Sverige minsann inte bara svenska krusbär har utan också excellent forskning och forskare i världsklass. Man vad finns bakom retoriken? Hur många centrum för excellent forskning kan finnas på svensk mark, och vad menas egentligen med att vara excellent? Hur mäter och värderar vi?
Med tanke på de förändringar universitets och högskolesektorn står inför är det än viktigare att vi diskuterar och studerar dessa centrala frågor. Super size och extra allt är inte kvalitet. Det är bara mer av samma vara för lika mycket pengar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar